Hej!

Hoppas du mår bra och känner dig tillfreds med dagen.
Vi kan bara påverka det som sker här och nu så i varje andetag kan vi göra ett val, att se det som ett livgivande syre, eller som ett nödvändigt ont.
Det är så med allt i livet, det är det du tänker som manifesteras framför dig. Även om det är svårt för våra hjärnor att acceptera det så är det viktigt att bli medveten om att vi kan påverka långt mer än vi anar med bara våra tankar.

Jag är van att guidas så vid det här laget vet jag att det bästa jag kan göra är att samla mod och följa den inre rösten som vägleder mig. Ibland kan saker kännas övermäktiga och då vet jag att tankens kraft spelar otroligt stor roll. Om jag tillåter mig att låta oro och tvivel ta över så stryps min livsenergi, syret avtar. Men om jag ger mig hän och lever såsom jag önskar så brukar det alltid ordna sig på ett eller annat sätt. Det gäller bara att ta tillit.

Idag ler jag åt var mordförsöket, min svåra utmattning, diskbråck, frusen skuldra m.m. förde mig. Dessa upplevelser gav mig så många djupa insikter om mig själv att jag skulle behövt flera liv till för att få dem alla på plats om jag inte tagit dem alla i detta liv. Ler, tänker du kanske?
Ja, jag ler åt hur livet har initierat mig längs vägen. Jag ler för hade jag vetat om det i förväg så hade jag flytt all världens väg och aldrig satt min fot på en plats där jag riskerade att behöva möta all smärta, rädsla och sorg.
Jag ler för att jag i samband med det vaknade upp till en helt annan medvetenhet är innan.
Jag ler för att jag idag kan möta mitt sanna jag utan att fly av rädsla för vad som döljer sig i mina skuggor.

Jag ler också för att jag idag kan känna mig extra tacksam för att jag inte längre flyr som tidigare, jag väljer istället att möta och förändra det som jag önskar skifta för att må bra.

Jag älskar min familj, mina barn, mitt barnbarn, min man och mina vänner.

Du som läser detta kan gärna stanna upp en stund och fundera på om du vågar drömma fram din värld, eller om du lever ditt liv såsom andra önskar att du lever det.

Kram Camilla